Lilla Loki just hemkommen till stallet i mars 2004. Alla var dock inte så glada över hans ankomst. Nellie visar sin svartsjukaste sida...


Ett charmtroll intar stallet


Under den tidiga våren 2004 hade situationen med Magnus och hans hästskötsel blivit helt ohållbar. Vi hade redan avskiljt hans hästar från våra, och efter att det dessutom uppdagats att han krävt Elin på hutlöst mycket pengar för Mollys skötsel och inte heller betalat hyran på flera månader så bad vi honom lämna marken omedelbart. Till en början vägrade han, trots ett skrivet kontrakt, och menade att det var markägaren och inte vi som hade rätt att be honom flytta.

Som tur var hade vi markägaren på vår sida, och lättnaden var stor när hästarna äntligen leddes från hagen. Magnus lämnade dock en massa bråte efter sig som tog åtskilliga veckor att städa upp. Men nu hade vi äntligen stallet för oss själva igen.

Vi insåg dock att en häst egentligen inte var nog, eftersom både jag och mamma ville kunna rida så mycket som möjligt. Jag hade nu också provat på att rida islandshäst, och insett att även den skolan var väldigt rolig. Vi började leta efter annonser på en passande islandshäst, och tillsist hittade vi ett stall i Sundsvall där ägaren tipsade om en granne som hade en jättebra häst att sälja.

Vi åkte dit för att provrida, och redan när jag såg den lilla hästen kände jag hur hjärtat smälte. Han var otroligt charmig, inställsam och ganska fräck; en liten fux med en mycket oregelbunden bläs och busiga ögon. Han visade sig också ha väldigt bra gångarter, och var dessutom ganska ung, bara nio år. Han var importerad från Tyskland, vilket innebar att han inte hade problem med eksem (som annars är en vanlig akilleshäl hos islandshästar). Dock hade han ett isländskt namn - Loki - som förmodligen syftade till hans färg. Det betyder nämligen "eld" på isländska.


Loki och jag töltar på isen mellan Luleås södra hamn och ön Gråsjälören. Mars 2005. Foto: Andreas Wälitalo, Norrbottenskuriren.


Både jag och mamma var fast. Vi tingade honom och bestämde oss för att återvända någon vecka senare för en veterinärbesiktning. Det blev dock bara jag som kunde åka, och spänningen var stor när jag köpte vad som skulle bli min sista standby-biljett på flyget innan jag skulle fylla 26.


Loki träffar islandshästen Blair vid isritten i mars 2005, och förhör honom om hans frisyr. Foto: Andreas Wälitalo, Norrbottenskuriren.


Besöket på hästkliniken gick bra, och veterinären hade inga anmärkningar annat att det var väldigt svårt att göra en korrekt avbildning av Lokis oregelbundna bläs på intyget. Jag började precis diskutera hur vi skulle lösa transporten upp till Luleå när en hästbuss med destination Boden rullade in på infarten. Vi gjorde en snabb affär med föraren, och förutom att han hade en billig plats för hästen kunde även jag åka med honom upp!

Mamma blev dock nog ganska förvånad när jag ringde. "Hej, jag kommer upp nu i kväll... med en viss liten häst!"


En vår-rufsig Loki vid transporten i stallet. Foto: Paulina Pellika.