Andy Serkis skriver autografer på Science Fiction-mässan i Stockholm 2003.


Från Gollum till gala


Trots stora ansträngningar hade jag fortfarande inte lyckats hitta ett fast jobb, och tillvaron kändes för det mesta tung och ganska meningslös. Jag saknade mitt gamla liv men visste att det inte fanns någon återvändo.

Den enda ljuspunkten jag kunde se var att jag redan tidigare bestämt att jag ännu en gång skulle resa till USA, och nu skulle det sammanfalla med premiären av den sista delen av "The Lord of the Rings - The Return of the King".

Jag, Cindy och Kimbra hade planerat att tillsammans med ett antal andra från Internetgruppen besöka en maratonvisning av alla de längre versionerna av filmerna som skulle avslutas med "The Return of the King". Visningen skulle äga rum på ett antal biografer i närheten av Nashville, men Kimbra rekommenderade varmt en av dem som låg i ett litet samhälle i närheten vid namn Franklin.

Biljetterna skulle bokas flera månader i förväg, och de var inte billiga. Om vi bokade i grupp, vilket vi planerat, skulle en av oss bli tvungen att lägga ut för allihop. Kimbra planerade att åka ut till biografen och stå i kö där så vi inte riskerade att servern skulle krascha vid en internetbeställning.

Men precis i samband med biljettsläppet blev Kimbra plötsligt sjuk. De konstaterade att hon fått lunginflammation och hon blev genast inlagd på sjukhuset. Vad skulle vi göra nu? Hon hade varit vår samordnande kontakt, och nu visste vi varken om hon kunde beställa biljetter, hämta ut dem - eller Gud förbjude, om hon skulle vara frisk nog att gå på evenemanget överhuvudtaget!

Timmarna gick, och vi hade fortfarande inte fått någon ny information. Vi visste inte hur många som skulle följa med på visningen, eller om något hade blivit beställt.

Tillsist ingrep jag och Cindy. Vi tänkte att om vi råkade beställa någon biljett för mycket kunde vi säkert sälja dem vidare, efterfrågan hade varit mycket stor och nästan alla biografter hade sålt slut. Jag förde över extra pengar till Cindy så att det täckte Kimbras biljett, och hon lade också ut för en till.

När vi äntligen fick tag på Kimbra igen visade det sig att hon svarat mycket bra på medicineringen och att hon skulle vara fullt återställd inom kort. Hon var förstås otroligt tacksam över vår hjälp och vi hade fått tag på precis så många biljetter att det räckte åt alla intresserade.


En av de officiella filmpostrarna för "The Lord of the Rings: The Return of the King".


Innan resan gjorde jag dock också en extra tripp till Stockholm i ett "Lord of the Rings"-ärende. Andy Serkis, mannen bakom Gollum, skulle nämligen dyka upp på SweCons årliga science fiction- och fantasymässa!

Vi blev ett gäng glada tjejer - jag, Johanna, Elisabet och Maria - som först besökte mässan och sedan dessutom en specialvisning av The Two Towers som inledde med en frågestund med Andy Serkis.

Han visade sig vara en mycket trevlig kille med en stor portion humor. Redan i signeringskön fick jag ett smakprov på det när han började prata med sin "Smeagol-röst" med en liten flicka som stod strax före mig med sin pappa. "Hello, precious!"


Andy Serkis "spontanposerar" med mig när han ser Elisabet med kameran. Science Fiction-mässan i Stockholm 2003.


När han såg att mina kompisar hade kamerorna med sig poserade han med mig, och han tittade länge på alla namnteckningar som fanns i min "The Lord of The Rings"-bok, som jag tagit med till signeringen. Tillsist skrev han "Hi Anna, a preciousss book indeed! Lots of love, Andy Serkis, Gollum."


Andy Serkis autograf från min kopia av "The Lord of the Rings".


Inför premiären av Return of the King var vi alla utklädda. Kimbra hade beställt ytterligare en mantel av Elisabet, Cindy var alv, en annan hade blå mantel och klänning och de övriga tre hade Frodo-inspirerade kostymer.

Biografen var en av de mest imponerande jag sett och folket otroligt trevliga. Under första visningen av "The Return of the King" satt vi alla fastnaglade i våra säten och vågade knappt andas. Det hela kändes nästan surrealistiskt.

Lokal-TV hade hört ryktas om historien bakom vårt biljettköp, och de gjorde en ganska lång intervju med oss, fascinerade över vår omständigheterna och det faktum att vi kom från så vitt skilda ställen.


En del av gänget som träffades i Nashville inför premiären. Från vänster jag, Gayle, Kimbra och Cindy.




Kimbra myser i manteln som Elisabet sytt.


Efteråt kändes det verkligen som om vi skulle vara sammansvetsade för livet, och de dagar vi fick tillsammans i Nashville blev några av de mest minnesvärda jag upplevt hittills.


Jag och Kimbra poserar i våra mantlar som Elisabet sytt.




Matservering i biosalongen mellan filmvisningarna. Allt var väldigt välarrangerat.