Jenny Nilson och Anders Nordström i Kungliga Balettens tänkta uppsättning av Romeo och Julia. (Alla foton på denna sida av Mats Bäcker, om inget annat anges).
Ramlande Romeos
Jag hade länge sett fram emot att få se Anders Nordström och Jenny Nilson i "Romeo och Julia" med MacMillans koreografi. Den var tänkt att ha nypremiär våren efter att jag flyttat till Stockholm, och det skulle bli spännande att få se Anders Nordström på scenen igen eftersom han hade blivit opererad i ena knät och varit sjukskriven i princip sedan jag sist sett honom i "Herr Arnes Penningar".
Jag hade haft turen att få se en videofilmad version med Anders Nordström och Marie Lindqvist ur Operans arkiv, och jag visste att även om den här föreställningen bara skulle komma i närheten av vad jag sett så skulle den ändå bli en otrolig upplevelse.
Marie Lindqvist och Anders Nordström som Romeo och Julia (1996).
Tillsammans med några bekanta satt jag på första parkett, och stämningen var på topp när orkestern började spela på ouvertyren. Ett filmteam var också på plats, tillsammans med prinsessan Christina, Kungliga Balettens beskyddare.
Ridån gick upp, och där, iklädd vita trikåer kom Romeo inskridande nedför den stora trappan, i sällskap med sina vänner Mercutio och Benvolio.
Första scenen ur baletten är inte särskilt avancerad, men även för mitt otränade öga var det snart uppenbart att något var väldigt fel. Anders Nordström verkade röra sig med stor smärta, och en bit in i solot inför den stora festen skedde tillsist det oundvikliga. Plötsligt svajar han till, och när benet viker sig under honom faller han ihop med ett skrik.
Kaos utbryter på scenen. Medan Anders Nordström släpar sig ut mot kulisserna hoppar Tim Matiakis, som denna dag spelade Romeos vän Benvolio, utan att tänka på vad han gör in och avslutar Romeos solo. Orkestermedlemmarna, med ledning av den lika chockade dirigenten, ger varann frågande blickar, men fortsätter att spela, och eftersom själva balscenen inleds utan Romeo och Julia verkar ingen vara riktigt säker på vad som ska hända härnäst.
Men eftersom en drastisk skada oftast brukar resultera i att ridån faller ner direkt måste någon i detta fall ha signalerat att "the show must go on." Scenen där Romeo och Julia ska träffas för första gången närmar sig med stormsteg, och plötsligt är det dags. Där kommer Julia ut på dansgolvet... och från kulisserna från andra hållet frigör sig vem som inte kan vara någon annan än Kungliga Balettens just nu mest anlitade hovdansare, Jan-Erik Wikström.
Jan-Erik Wikström, hovdansare vid Kungliga Baletten i Stockholm. Ur baletten Tristan och Isolde.
Publiken tror knappt sina ögon, och som det verkar gör inte Jenny Nilsons Julia det heller. Men paret fortsätter att dansa, och trots att de inte repat tillsammans på länge så genomför de en mycket bra föreställning. Efteråt får de stående ovationer och blommor från publiken.
Det skulle visa sig att Anders Nordströms skada inte var så allvarlig, men att han tyvärr hade en lång rehabiliteringstid framför sig. På grund av den felbelastning som uppstått vid det första skadetillfället hade andra muskler blivit överansträngda och tillsist inte hållit längre.
Jenny Nilson och Anders Nordström i ett komplicerat lyft från Romeo och Julia - som vi tyvärr inte fick se.
När han vid sceningången efter föreställningens slut blev tillfrågad om varför han egentligen gått upp på scenen trots att han visste att han inte hade så stora odds att klara av en föreställning hade Anders Nordström svarat att "man måste försöka, annars kan man inte leva."
Jenny Nilson och Anders Nordström som Romeo och Julia. A love that never was meant to be.
Tyvärr blev Anders Nordström borta från scenen väldigt länge, och jag hann inte se honom i särskilt många fler föreställningar under den tid jag bodde i Stockholm.
Mitt intresse för dans gav mig dock under denna period även nya vänner som jag håller kontakten med än i dag. Allra mest umgicks jag med en tjej från Uppsala som också heter Anna. Förutom ett intresse av att se på dans blev hon själv en utövare och väldigt duktig på klassisk balett.
Anna och jag på min 30-årsfest 2008.
