Köksperspektiv över min 27 kvadratmeter stora lägenhet i Flemingsberg. En välkommen flytt!
Stockholmslya
Glädjen var stor när jag den 18 augusti 1999 kunde flytta in i en studentlägenhet på Röntgenvägen i Flemingsberg, strax söder om Stockholm. Nu skulle jag kunna umgås med släkten och vänner som Johanna så mycket mer, och jag fick även tillfälle att gå med i "hennes" kyrkokör vid Sankt Mikaels församling i Vårby Gård, som jag hört så mycket positivt om.
Lägenheten pyntad inför jul. Min farbror Tony kom visst också med på ett hörn.
Utsikten från lägenheten var dock kanske inte lika rolig... men man kan ju inte få allt!
Det blev verkligen många positiva upplevelser i Vårby Gårds kyrka och med kören. Speciellt minns jag återinvigningen av en svensk kyrka i Tallin, där vi tillsammans med en estnisk körledare fick sjunga för hela landets kulturelit och dessutom det svenska kungaparet. Att bli eskorterad i procession genom rader av kravallstaket längs vilka tidnings- och TV-fotografer från Tallins alla medier hade radat upp sig var en nästan surrealistisk känsla.
Kyrkokören vid Vårby Gårds kyrka efter vårkonserten 2003.
Jag skulle även få tillfälle att njuta av ett nytt intresse som jag upptäckt vid adventstid 1997, när jag och min mamma var i Stockholm för vårt årliga besök på Globen Horse Show. Kvällen före tävlingarna hade vi i ett spontant ögonblick beslutat oss för att vara lite "kulturella" och gå på Kungliga Operan.
Jag har alltid tyckt om att gå på konserter och teater, men det som nu spelades upp på scenen skulle komma att svepa iväg med mig totalt. Det handlade om klassisk balett och den svenske koreografen Pär Isbergs version av ETA Hoffmans "Nötknäpparen".
Marie Lindqvist och Anders Nordström i Nötknäpparen vid Kungliga Operan i Stockholm. Foto: Mats Bäcker.
