Första natten i Vetlanda och nya lägenheten. Jag hade inga möbler än och fick sova på en luftmadrass. Ute regnade det och jag kände mig lika eländig som jag såg ut. Enda ljusningen var Star Treffen som skulle äga rum samma helg i Göteborg.
Smålandsexil
Våren 1997 tog jag studenten och det var dags att hitta någon passande vidareutbildning. På grund av mitt breda intresseområde skulle inte detta bli helt lätt. Jag funderade redan nu på att ansöka till journalistlinjen vid Kalix Folkhögskola, men blev rekommenderad att vänta med det till jag fått lite mer livserfarenhet i bagaget.
I stället skulle det bli Multimedia Pedagogik-/Teknikprogrammet i Stockholm, trodde jag, men det visade sig att jag var antagen till den utlokaliserade grenen av utbildningen som var förlagd till Vetlanda i Småland.
Jag beslutade mig för att tacka ja i alla fall, och med löfte om att min mor och hästskötarna skulle ta hand om stallet och Fasse under min studietid åkte jag ner till den gemensamma introduktionen i Stockholm.
Vårt första möte inleddes och kursledarna presenterade sig. "Som ni nog har märkt, så står det "Vetlanda" på vissa av era papper. Det betyder att huvuddelen av er undervisning är förlagd dit, och ni kommer få de stora föreläsningarna via videokonferens."
"Men alltså...Vetlanda, går det tunnelbana dit då, eller?" hördes en förvånad röst från folkmassan.
Det visade sig vara Susanna, som snart skulle komma att bli en mycket god vän till mig. Först flera år senare insåg vi att vi faktiskt träffats en gång tidigare. Jag hade i många år under somrarna jobbat med barnridning vid dåvarande Arcus Camping i Luleå. Under ett våldsamt oväder blev jag och Fasse närapå träffade av blixten, och fick springa upp mot huvudbyggnaden för att söka skydd. Då mötte vi en grupp med tjejer som kom springande åt andra hållet för att försöka rädda sitt lilla tält från vattenmassorna. En av dessa desperata tjejer hade alltså varit Susanna, på tillfälligt besök i Luleå!
Susanna med sonen Mikael och sambon Arkin 2007.
Tyvärr skulle Susanna inte bli kvar så länge i Vetlanda. Och jag klandrade henne inte. Inte heller jag trivdes särskilt bra i staden. Det hjälpte inte att jag hade haft tur och fått tag på stadens billigaste lägenhet som låg mittemot skolan (som Metodistkyrkan så vänligt lät hyra ut åt mig, trots att jag inte tillhörde deras samfund) eller att skolan var öppen dygnet runt och erbjöd den allra senaste tekniken med snabba datorer och fast Internet, vilket var ovanligt på den tiden.
Det kan ha berott på det faktum att det var första gången jag bodde själv, utan närheten till vännerna och hemmet, och kanske skulle jag ha klarat av det bättre med den livserfarenhet jag har i dag. Men nu i efterhand minns jag bara det ständiga regnet som föll över staden, tystnaden och isoleringen mellan de fyra väggarna i min lägenhet.
Att jag dessutom råkat hamna i en mindre rolig klass bidrog inte till att höja stämningen. Vi hade ofta interna konflikter och de flesta ansåg dessutom att det enda nöjet i Vetlanda var att dricka sig så full så möjligt så snart tillfälle gavs. Kanske hade de rätt, men jag hade ingen önskan om att bryta mot mitt nykterhetslöfte för att prova.
Det enda jag upplevde som riktigt positivt under den här tiden var byns ridskola, där jag tog många lektioner för en duktig instruktör och med otroligt mysiga hästar. Närheten till Star Trek-dagarna i Stockholm och Göteborg var också en fördel. Jag passade även på att ta upp mina körkortsstudier, och i maj 1998 klarade jag uppkörningen på andra försöket.
Konsten att få plats med fyra pers på 20 kvadrat (min lägenhet i Vetlanda). Mamma, pappa och jag på tvären...
...och en stycke bror under bordet.
Trots att jag bodde på Kyrkogatan, där alla Vetlandas kyrkor hade samlats, så har Gud sällan känts så långt borta. Jag var ensam och avskuren i mörkret, och när Susanna gav upp fanns inga vänner kvar inom räckhåll. När någon dessutom började bryta sig in i min frys i källaren och stjäla av min lagrade mat (trots försök med hänglås som vid flera tillfällen klipptes upp) kände jag att jag definitivt fått nog. Jag ansökte om förflyttning till Stockholm, och efter några veckors process gav skolledningen med sig och gav sitt godkännande.
