Mitt första internetmodem var av denna typ. Jag kommer aldrig glömma hur strömbrytaren kändes under mitt darrande finger när jag skulle koppla upp mig. Notera maxhastigheten...
Internetpionjär
Det var under mitt sista år på högstadiet som jag först hörde talas om det nya datanätverket som just då för första gången var i färd att sträcka ut sina spindelarmar från USA över Atlanten och mot den övriga världen. INTERNET. Bara ordet kändes magiskt, och jag såg genast en massa möjligheter. Tänk att få fram en massa information med bara ett knappklick, och kunna kommunicera med hela världen nästan alldeles gratis!
Någon gång under tidiga våren 1995 kom Macmeckarna till Stadshotellet i Luleå för att demonstrera detta märkliga fenomen. Publiken bestod nästan bara av affärsmän med kostym och portfölj... och så jag.
Det var dödstyst när databilden kom upp på skärmen. Först var demonstratörerna tvungna att ringa upp ett annat modem någonstans i Sverige, till en dator som i sin tur var uppkopplad via en teleledning till en internetserver. På tredje försöket fick man äntligen kontakt, och snart uppenbarade sig den första webbsidan på den mobila projektorskärmen. Svart text på grå bakgrund... och otroligt nog, efter en stunds tålmodigt väntande, även en bild!
Åskådarna var mållösa när Macmeckarna visade hur man kunde räkna ut www- och e-postadresser till USAs regering, och hur snabbt det egentligen gick att skicka ett e-mail. Jag var helt salig och beslutade mig för att så snart ett internatabonnemang fanns på den allmänna marknaden så skulle jag koppla upp mig.
Datakunskap ingick vid den här tiden i gymnasieundervisningen. Jag var övertygad om att min datalärare, som alltid försökt göra sken av sig att vara världsvan, säkert hade koll på allt som hade med ny teknik att göra. Jag frågade honom därför om han kunde rekommendera någon speciell operatör om man ville ansluta sig till Internet.
Efter en lång utläggning om en revolutionerande teknik som skulle medföra att man kunde ta emot två olika signaler i samma telefonjack (nuvarande ADSL, men fullständigt irrelevant för den tiden) ställde jag återigen frågan - om man ville koppla upp sig, vilken operatör var bäst?
Han stirrade på mig en lång stund. "Haha, koppla upp sig själv? Nej du, Internet, det kommer bara bli för företag, det är inget för privatpersoner!"
Jag tackade och lämnade rummet.
Någon vecka senare vandrade jag ut från OnOff på Storheden i Luleå med en stor ryggsäck på ryggen innehållande ett modem och papper på ett Internetabbonnemang från Tele2. När jag efter vissa problem äntligen hade fått det hela att fungera (vår dator var redan nu ganska gammal!) kändes det verkligen som om världen låg inför mina fötter. Den modempool som mest sällan tutade upptaget låg nere i Malmö, och surfkostnaderna var ganska dyra, men det var en smäll jag gärna tog.
Årets julklapp 1996! En av mina favoriter från YouTube. Undrar hur många gånger Ines Uusman fått äta upp sitt uttalande att Internet bara var en fluga?
